kebnekajse

Det mullrar i berget, det gungar och sjunger i skogen - vinden tar tag i en ton och vindlar upp den bland molnen...

Det må vara Sveriges högsta berg, men på 1970-talet var Kebnekajse mest känt som Sveriges högsta band. Banbrytande för den elektrifierade spelmansmusiken. När deras tunga version av Horgalåten drog fram på oräkneliga musikfester gick ringdansen runt så att hippiehåren fladdrade och knätofsarna rök.

1971 bildades Kebnekajse som en kvartett, typ hårdrock. Men när gitarristen Kenny Håkansson träffade riksspelmannen Björn Ståbi blev han nyfiken på de gamla spelmanstraditionerna och ville börja utforska de traditionella svenska melodierna. Den nya tanken var att spela ursprunglig musik på nutida, moderna instrument.

När fröet väl var planterat började den spirande idén locka fler aktiva musikanter, bland andra violinisten Mats Glenngård i Homo Sapiens. Hösten 1972 slog de båda banden ihop sig, jazzgitarristen Ingemar Böcker och slagverkaren Hassan Bah anslöt sig - epoken "stora Kebnekajse" var född.

Kebnekajse blev till en institution som var svår att placera in i ett fack. Man spelade traditionell spelmansmusik med moderna elektrifierade instrument. I brist på annat fick medlemmarna acceptera att bli kallade proggrörelsens flaggskepp, trots att de enligt egen utsago aldrig hade förbundit sig att föra någon form av politisk talan.

Turnébussen rullade ständigt. Stod den stilla var det för att den måste repareras eller att man skulle spela in en platta. I snitt gjorde Kebnekajse 100 gig/år (en spelning var tredje dag) och sex LP spelades in. Men efter hand drog medlemmarna åt olika håll och bandet splittrades 1978. Bara en tillfällig återförening gjordes, för en spelning på Gärdet 1988.